Christer Lundberg, författare av arbetsrelaterad memoar med titeln Chefen, har arbetat som Byggnadsingenjör på flera anläggnings- och byggföretag. Han har även jobbat kommunalt de sista 25 åren. Bor vid kusten på en gammal gård i Kalmartrakten.
Christer har även skrivit en självbiografi och en roman.
Vid sidan om författandet har Christer intresse för segling, natur, foto och akvarellmåleri.
Christer Lundbergs böcker
(Klicka på bilden för att komma till boken i Butiken)
Chefen har alltid rätt
Under mina år som anställd på flera företag med olika chefer och hur de var och vilken betydelse det hade för mig och arbetet
Att skriva en bok om sina chefer kan finnas många
anledningar till. Är det ett sätt att skylla ifrån sig och
bortförklara det man själv gjort fel?
Om en chef anses bra, varför tycker jag det?
Har jag då gjort något bra själv?
Chefer är så olika beroende på olika personligheter.
Det finns maktbegär. En del är giriga och ser till sin egen framgång.
En del har mer liberal syn och angriper problem på ett helt annat sätt.
Sjö – Bris
Det jag verkligen tycker om med Sjö-Bris är en pappa som uttrycker kärlek till sitt barn samtidigt som det hela tiden råder ett sorts tvivel angående hur klokt det är att segla i farkosten med så små människor.
Jag gillar det här raka och öppna. Hur känslor, vemod, nostalgi blir styrande krafter. Det är alltid så fint att läsa hur någon annan också drabbas av samma fenomen utan att skönmåla.
Kapten Patrik
Då och Nu
Var det bättre förr? Var det ganska bra ?
Hur är det nya samhället?
Mycket är bättre med tanke på teknik, komfort och allmän framgång.
Är vi invaggade i en modern törnrosasömn utan beredskap inför en osäker framtid?
“Vi arbetar ständigt på att bli bättre”
“Din plats i kön är – evig”
Har vi tid och tålamod att vänta och vänta?
Vad möter oss i framtiden? Blir det bättre eller måste vi ta tag i grundläggande kunskap som fanns förr?
Inspektion i Slott och Koja.
Det lyste svagt från ett stearinljus genom ett av fönstren i den lilla torpstugan eftersom det saknades elbelysning. En tuvig grusgång ledde framtill huset i den tätvuxna trädgården, Mellan framjagande höstmoln lyste månen fram och stämningen var kuslig. Men jag var ju kommunens sändebud så det var bara att stövla på – trodde jag!
Barkborrens budskap.
Skall människan lära sig överlevnad och ödmjukhet och ett gemensamt sätt att styra vår egen tillvaro?
Kommer vi lära oss att TYDA TECKEN !!!
Det här är en berättelse om naturens budskap till oss människor.