Elin Hedlén

Elin Hedlén är uppvuxen på en hästgård i Gnesta och spenderade ett år efter studenten som Au Pair i Kalifornien. När hon kom tillbaka från USA påbörjades studier till civilingenjör. Under ett studieuppehåll för att göra militärutbildning i Boden träffade hon sin blivande man. Det var visserligen inget de visste då, hon fick mest skäll eftersom han var hennes befäl.

Elin brinner för hållbarhet och hur vi kan leva inom ramarna för en planet. Efter examen började hon arbeta som konsult inom hållbart byggande och har gjort det sedan dess. På fritiden skriver hon böcker och debuterade med sin första roman ”Bortom dina ord” 2018. 2021 kom hennes andra roman ”Och jag väntade” ut som är inspirerad av hennes morföräldrars liv.

Idag bor Elin i Åkers Styckebruk tillsammans med sin man och deras hund Walter.


Elin Hedléns böcker

(Klicka på bilden för att komma till boken i Butiken)


Bortom dina ord

Inga fler män! lovar Hanna när hon packar väskorna efter det senaste uppbrottet. Sommaren ska spenderas på en ranch i Montana för att hitta tillbaka till sig själv. Men när hon anländer till den idylliska landsbygden inser hon att löftet blir svårt att hålla.

Snart befinner Hanna sig i valet mellan två cowboys den ödmjuka och omtänksamma James som är tillsammans med den falskspelande Brenna, eller den karismatiske och rättframme Colby som gjort det klart att han står till hennes förfogande.

I sökandet efter sig själv och en ny tro på kärleken, hamnar Hanna i en svår situation. Snart handlar det inte bara om de val en romans medför, utan att ta sig igenom sommaren med livet i behåll.


Och jag väntade

Pigan Greta springer på logdanser och väntar på att den stora kärleken ska dyka upp. Men hon har svårt att skaka av sig minnet av den där Sture. Trots att hon inte har sett honom på flera år kan hon ändå inte låta bli att jämföra allt med hur hon kände då. Vem är han, var är han men framför allt lever han?

Det är början av 1920-talet på den sörmländska landsbygden. Sture finner glädje i det lilla som hans fattiga liv har att erbjuda, medan Greta gör sitt bästa för att hålla sin framfusiga väninna borta från trubbel. Under en skolutflykt korsas deras vägar för första gången, men tidpunkten är helt fel. Åren passerar och livet går vidare, ändå kan inget riktigt sudda ut den där dragkraften som Greta kände när hon såg in i Stures urholkade ansikte och feberblanka ögon. Varför känns det som att hon väntat en evighet på just honom?