Ingrid Svensson

Ingrid Svensson föddes 1958 och växte upp i Simris (som skrivs utan ”hamn” på slutet, och som är en liten by tre kilometer sydväst om Simrishamn). Hennes första bok om barndomsbyn, ”Simris – en annan by på Österlen”, kom 2011. Intresset för skrivande föddes hon med, men var och när hon fick idén att skriva en bok om Simris kan hon inte svara på.

”Kanske hade jag alltid burit på den, men det kan också vara så att jag kom på det dagen innan jag började skriva”.

Så snart den första boken om Simris var klar, visste Ingrid att hon ville skriva en till – en om jul och vinter i hennes barndoms by. Snart upptäckte hon att julkänslor inte lätt varken låter sig uttryckas i ord eller fästas på papper – såvida det inte är just den tiden på året. Därför tog det tio år och en pandemi till lanseringen av ”Om vintern i Simris – en annan by på Österlen”.

Hon arbetar nu på en tredje bok, som ska skildra tre hundraåriga kvinnors uppväxt i Simris mot bakgrund av vad som har hänt i världen under det sekel de har levt.


Ingrid Svenssons böcker


Simris – en annan by på Österlen

”Simris – en annan by på Österlen” är en samling av berättelser, ett försök att beskriva en liten by en bit från havet vid en landsväg på Österlen. En by som likt andra byar sett människor komma och gå, som försöker anpassa sig till nya tider och nya vanor och som fortsätter leva trots att nästan all service försvunnit och många av främst de äldre husen numera bebos främst under sommarhalvåret.

Texterna bygger på hundratalet intervjuer och på mängder av dokument ur offentliga arkiv, men författaren har också fått tillgång till privata minnen som brev, dagböcker och fotoalbum.

Om vintern i Simris – en annan by på Österlen

Om en by på Österlen i en tid då ”vinter” alltid betydde snö och med sannolikhet också snöstorm. Där årstidens stora högtid innebar storbak och storstädning, och att älskade hushållsgrisar måste mista livet. Men också en plats där den kyrkliga syföreningens auktion före jul samlade hela byn och julkalasen avlöste varandra, och där alla kände alla – på gott och på ont. Många håller inte med om att julen på den tiden var god. Alla överlevde inte ens de stränga vintrarna.