Håkan Hallander

Hej där!

Jag har skrivit i nästan hela mitt liv. När min storasyster Britta gick i folkskolans fjärde klass ville hon leka skola och använde mig som elev. Hon lärde mig läsa, skriva och räkna. Min mormor höll söndagsskola och lärde mig biblisk historia. Därmed kunde jag börja småskolan med gedigna kunskaper. Jag kunde ”allt” och minns inte att jag någonsin behövde läsa läxor. Min första publikation var i den lokala akvarieföreningens blygsamma medlemsblad ”Fisknytt”, en liten artikel om har man kunde odla små sötvattenssnäckor, som man sedan krossade och matade fiskarna med. Jag var 12 år och omåttligt stolt.

Att sedan min första bok blev en översättning från danska av boken ”Akvariefiskar” är mera en händelse. Då, mer än trettio år senare var jag välbeställd intendent på Malmö Museums Naturhistoriska avdelning. Men mina goda kunskaper i folkskolan gjorde att jag aldrig fick lära mig att slå i mig kunskap. När jag i läroverket skulle läsa matte och tyska stod jag mig slätt. Genom extraläsning på somrarna hackade jag mig fram, men totalt gick jag om 3 år i realskola och gymnasium. Först när jag hamnade på ett privatläroverk lärde jag mig verktyget pluggning, och tog faktiskt studenten. Mitt huvudfack blev biologi med doktorsavhandling i Lund om markekologi och spindlar.

År 1972 lämnade jag Malmö Museum utan saknad, och har sedan dess kunnat försörja mig som författare. I många år reste jag världen runt till nationalparker och reservat och skrev och höll föredrag om utrotningshotade djur och parkerna. Ännu nu i åttioårsåldern har jag min glädje i skrivandet och har bland annat debuterat som poet med diktsamlingen: ”Håkans haiku. Helt i onödan.”

Två år senare, juni 2021 kom första delen av ”Mina tokiga minnen” med undertiteln ”Uppväxt, utbildning och de första resorna”.

Mitt i arbetet med del två av minnena: ”Resor i Sovjetunionen och Kommunistkina” avbröts jag av att jag plötsligt hade en nästan färdig skröna i huvudet, som krävde och pockade på att bli skriven. Det började 7e november 2021, och den 25e februari låg boken ”Den hemska men uppbyggeliga historien om Olga Trulsdotters avelse” färdig på bokhandelsdisken.

Jag har sedan jobbat med Sovjet och Kinadelen och hoppas på att få den klar i år 2022.


Håkan Hallanders böcker

(Klicka på bilden för att komma till boken i Butiken)


Min älskade är död

Med positivt tänkande och aktiv livsföring bekämpade Håkans hustru Anna under 16 år den hjärntumör:  ”ett astrocytom”, som till sist tog hennes lv. Detta är berättelsen om Anna och Håkans kamp, om hur sjukdomen påverkade deras relation och familj och om Håkans sorgearbete.

Det som var

finns inte kvar.

Det som är

finns här.   Maxim Gorkij.

En. gripande och utlämnande skildring av ett äktenskap, om hur relationer byggs upp och om hur människor utvecklas och mognar inför döden, det enda säkra i livet

Mina tokiga minnen del 1

Håkan Hallander är mest känd som författare till lantrasbibeln ”Svenska Lantraser”. Den kom ut 1989, har sålt i över 20,000 exemplar och säljer fortfarande. Sedan 1970 har han försörjt sig på att resa jorden runt, besöka naturreservat och nationalparker i fler än 90 länder (!) och skriva om dessas djur, växter, ekologi och naturvårdsproblem.

      Under sina resor har han råkat ut för otaliga spännande, äventyrliga och dråpliga upplevelser. När han nu skriver om sina minnen kan vi alla få del av dessa äventyr, berättade med god schvung och en stor portion varm självkritik.

       I denna första del, Mina tokiga minnen del 1, behandlar han sin uppväxt, utbildning och de första resorna. I inledningskapitlet: ”Om faran av att lära sig läsa för tidigt” går han tillbaka ända till sin femårsålder (1938), då stora syster Brita ville leka lärarinna med Håkan som enda elev, vilket starkt kom att påverka hans liv.

Den hemska men uppbyggeliga historien om Olga Trulsdotters avelse.

Håkan Hallander är mest känd för sitt standardverk om lantraserna:  ”Svenska lantraser. Deras betydelse förr och nu”, som sålts i över 20 000 ex och som fortfarande säljer. I sin nya bok visar han sig också kunna berätta en god skröna, utspelad i centrala Skåne på 1920- och 1930-talen.  Stalldrängen Truls och friherrinnan Emelie Silfwerspietts kärleksaffär får hemska och oanade konsekvenser, bland annat påverkade av en schäslongs sönderfall och en morkullas plötsliga uppflog. Ett rikt persongalleri och den burleska stilen skapar en idealisk avkopplingsbok.

Håkans Haiku. Helt i onödan

Haikun är en japansk diktform med rötterna i 1100-talet. På 1600-talet blev Matsuo Basho den som lyfte haikun till sin högsta nivå. Dess klassiska form är tre rader med 5, 7 och 5 stavelser. Idag har man skapat en betydligt mindre bunden kortdikt. Håkan Hallander ser dock formen som en utmaning.

Han är mannan som vid 81 års ålder började lära sig japanska som hjärngymnastik. Ett resultat blev två resor till Japan. I förlängningen skrev han denna bok. Främre omslagssidan är Matsuo Bashos mest kända dikt, ”grodhaikun” som en konstnär ser den.  Här får du den i Håkans översättning.

En urgammal damm.

Grodan i strandkanten skräms.

Plasket lever kvar

I djupsinniga och tänkvärda haiku får läsaren uppleva ögonblicksbilder från Japan, ett spännande och idag alltmer uppskattat land.

Bilden ovan visar på en framgångsrik naturvårdsaktion. På 1980-talet dog i Japan den förr vanliga mycket vackra hägersläktningen japansk tofsibis ut. Se sid 100 i boken. Nu finns igen en flock av arten i landet.

Boken är generöst illustrerad med gamla japanska träsnitt och foton, de flesta av författaren.